fredag 4 november 2011

Snart alla helgons dag..Mamma...

I morgon är det dags att gå till kyrkogårdarna och tända ljus för alla kära som inte finns vid liv längre.
Det brukar vara jättemycket ljus vid minneslunden här i majorna, så dit brukar vi ta en sväng på kvällen när det är mörkt och tända ljus.. Väldigt mycket folk brukar det vara!
Jag tänder för min mamma som dog 2007 i cancer och min systers lilla Alwin som vi tyvärr inte fick lära känna ens en dag, för han dog i magen. Deras gravstenar är inte på denna kyrkogård utan i Kungälv, men jag tror inte det spelar någon roll var man tänder.. Jag tror de är någon helt annan stans nu och inte på någon kyrkogård...
Men jag ska ju såklart åka till deras gravar någon dag också.. får se när vi kommer iväg.

Tankar om min mamma.. 

Jag är tacksam för att jag har fått växa upp med min mamma och att jag och mina syskon har fått uppleva många roliga saker tillsammans i vår uppväxt med henne. 
Jag är glad över att jag alltid har haft den bästa mamman (och pappan).

Jag är glad för många egenskaper Jag har, som jag tror kommer ifrån henne =)
Pyssla är en sån grej som jag tänker att hon har visat mig nu efteråt att jag gillar och ska fortsätta med när hon inte finns vid liv.. och det gör jag så ofta jag hinner..alla har vi våra olika sätt att ladda våra batterier på och pyssla är kul!.... Tack för det mamma! =)

I början när hon gått bort tänkte jag ofta på vardagliga saker jag skulle ringa och säga till mamma, sen kom jag på att hon inte fanns kvar längre..  Nu har jag slutat med det..


Jag tänker att hon till stor del har gjort mig till den jag är och därför ska jag vara stolt över mig själv.
Jag har alltid en plats i hjärtat för mamma och där finns hon hela tiden. 
Saknar henne självklart och tycker det är synd att Lova aldrig fick träffa henne, 
Men hon var en underbar människa och jag är Så stolt över att jag har fått lära känna henne!
Mamma är värd att minnas bara för allt det goda och inte för den elaka sjukdomen.. Den var inte mamma! Minnena är mamma! Börja inte alltid gråta när du tänker på mamma utan le istället.. Det är hon värd och jag tror inte hon vill att vi ska gå runt och gråta utan vi ska leva och ha det bra och göra saker vi gillar, för det har hon lärt oss hur man gör..
Kommer aldrig förstå varför just hon skulle ryckas ifrån oss så tidigt, men hon behövdes nog mer någon annan stans. Hon visste att vi klarar oss iaf . Det har hon visat hur man gör!